Så nu var det dags ugen, skolan. Precis när man har hinnit vänja sig vid sommarlov så ska man tillbaks till skolbänken igen, surt. Som vanligt så hade vi en helt onödig första dag, 15 minuters upprop och sen fick vi gå. Det var åh ena sidan jäkligt skönt att det inte blev någon långdragen historia men kom igen, varför i hela fridens namn kunde man inte bara ha klämt in de där 15 minutrarna på morgondagen i stället? En dag längre sommarlov hade inte skadat.

Efter de mest meningslösa skoldagen i mitt liv gick jag och Julia hem till henne, jag med huvet på sned på grund av mitt nackspärr som fortfarande inte har blivigt bättre, snarare sämre. Jag satte mig på en stol framför tv:n så fort vi kon innanför dörren och där var jag fast i de närmaste timmarna. Älskade Julia servade mig, väldigt snällt ängeln min!, med allt från hur man satte på tv:n till lunchen bestående av skitgoda pannkakor, smaskens!

Sen blev jag tvungen att åka till mörby skolan, fortfarande med huvet på sned, för att träffa hilla och några fler visade det sig senare. Jag och Hilla skulle träffa mammsens jobbkompis för att disskutera vårat ''jobb'' vi skulle göra för dem men var lite tidiga så vi gick hem till Torsten där jag fick en platpåse med varmt vatten i (tack Torsten!) i brisst på vetekudde. ''Mötet'' gick kanon bra men nackspärren är kvar, kan barahoppas att den ska vara borta tills i morgon. har ingen som helst lst att gå till skolan och ine ara kapabel att vrida huvet åt vänster ..